När vi inte längre kan gråta

Vad händer när vi inte längre kan gråta? 
När smärtan är påtagligt intensiv men tårkanalerna har torkat?
Eller är det vi som inte längre är kapabla till att känna något? 
Har vi slutligen vant oss vid den ständigt närvarande sorgen?
Hur gör vi när vi inte längre kan gråta?   

Höstens utställning är en spegling, ur ett konstnärligt perspektiv, av det beväpnade våld som präglar vårt avlånga land och skördar ungas liv och framtidens hopp. Utställningens hjärta är återgivningen av 10 unika historier som skildrar en verklighet som många kan känna igen sig i. Var och en av dessa historier har en gemensam nämnare: Sorgen som blir kvar efter en skjutning.

Utställningen är curerad av konstnären Mini Davarasl och poeten Alexander Zadruzny, och tar avstamp i Kollektiv Sorgs kampanjarbete som synliggör och humaniserar de människor som lever mitt i det dödliga våldets förödelse.

Vi vill lyfta mammorna, papporna, bröderna, systrarna, kusinerna, vännerna och barnen som alla har drabbats. Vi vill belysa samhället som lider av en nationell kris och rösterna som allt för ofta faller i glömska. Denna gång är det vi som sätter agendan där vår verklighetsbild och våra erfarenheter står i centrum och där vi får möjligheten att höja våra röster och berätta om vår sorg. 

Kamal El Masri
Nicolas Lunabba
Ramatoulie Gabbidon
Faysa Idle
Diana Sinisalo
Alejandro Sinisalo
Alexander Zadruzny
Sakariya Hirsi
Saly Abdulwahid
Pim Kwampaiboon
Dia Gaff
Victoria Escobar
Ramsis James Assal
Ebba Lange
Nadine Flatt
Nattalie Ström Bunpuckdee
Ailin Mirlashari
Block Juice Ent.

Utställningen är ett samarbete mellan Botkyrka konsthall och Kollektiv Sorg, ett oberoende nätverk som samlar unga människorättsaktivister och konstnärer vilka engagerar sig i frågor som rör gatuvåld och skjutningar. Kollektiv Sorg grundades som en fristående kampanj, genom Amnestys globala projekt Digital Disruptors.

Utställningsdesigner: Cassandra Lorca Macchiavelli

Foto: Nadine Flatt