Konstnärernas röster

Intervju med Philip Dufva, curator för utställningen Stå där det känns.

 

Kan du berätta vad utställningen handlar om? 

–Utställningen tar sig an människans relation till ett inre och yttre landskap och pendlandet mellan dessa två. Hur platser och den byggda miljön påverkar kroppen, hur man relaterar till sig själv, ens historia och sin omgivning. Utställningen berör även förvrängda minnen och sanningar. Där vi möter viskande önskemål, ihoplappade lager av minnen och fragment av platser.  

Utställningen handlar starkt om det konstnärliga uttrycket. Hur man med konst kan ta sig an stora frågeställningar men samtidigt tillåtas vara komplex i sina svar. Där konsten inte behöver ge lösningar på problem, utan tillåter en mångsidighet.  

 

Vilka centrala idéer och teman har du som curator arbetat med i utformningen av utställningen? 

–Teman som maktutövande, strukturellt och emotionellt, är en stark röd tråd i utställningen. Och det finns ifrågasättanden av hur den makten landar och lever kvar i kroppar. Ett sökande efter något som varit, ett minne eller förlorad utopi ligger och vibrerar runt om utställningen.  

Koreografi är väldigt närvarande i utställningsrummet och har också varit närvarande som tema i hela projektet. Hur kroppar rör sig dels i utställningen, ständigt letande, utforskande mellan det monumentala, små gester och viskande röster. Hur social koreografi utövas i det offentliga. Gester av kontroll, övervakning och förtryck blöder in från det offentliga in i verken. 

 

Vad hoppas du att besökaren ska känna i mötet med och efter utställningen? 

–Som besökare får man tolka och läsa in konstverken utifrån sin egen horisont. Man bemöter sig själv i utställningen tror jag. I mötet vill jag att besökarna ska få undra, ifrågasätta vad, hur, varför? Och där komma till sina egna svar.

Vi som konstnärer vill inte berätta för besökarna vad eller hur dom ska känna. Jag vill hellre kunna trigga igång och öppna upp för ett okänt sätt att betrakta, se och tänka om sin omgivning. Jag vill att besökarna ska få tillåtelse att utöva sin egen komplexitet i utställningen, att få utforska sig själv och ens relation till sin plats, historia och det som utgör ens idé om identitet. Både de inre och yttre faktorerna.